Stallet hemma på landet har fungerat som förråd sen dess att sista hästen flyttade därifrån för ett gäng år sen, någon min syster som nu skall överta huset vill ändra på så i somras hjälpte vi systrar åt att försöka skapa någorlunda ordning i kaoset som var där inne. Mycket av det som förvarades där kom från sommarstugan som min farmor hade sålt nått år eller två innan. För mig som tillhör den där typen av männsikor som får något särskilt i blicken och känner hur det kryper i fingrarna så snart det stundar loppis var det ju sannerligen ett guldläge.

Hittade bland annat en kaffekanna från Rörstand som tillhörde servisen Siluette. Den har sån där hög fantastiskt 50/60 tals form så blev kärlek vid första ögonkastet skulle man nästan kunna säga. En snabb googling hemma visade att Siluette tillverkades mellan 1965-68.



Som man ser på bilden har jag fler delar än bara kannan, det var nämligen så att både kaffekoppar, kaffefat, assietter och en lite mjölkkanna stod och gömde sig längst in i ett av köksskåpen hemma och fick flytta med mig hem ett sisådär halvår efter det att jag fann kannan.

I förgrunden på bilden kan man förövrigt se mitt perstorpsbord och i den blurriga bakgrunden kan man ana en Thonétstol, får se till att knäppa lite fler bilder på köket inom kort nu när det är nymålat och fint!



Förövrigt var en vän Peter här i förra veckan och lånade mitt 50 mm 1.8 objektiv till en utlandssemester, och jag fick då passa på att låna hans macro, vilket passar ypperligt för att fånga detaljerna i kaffekoppen med!

För exakt tio dagar sen hade jag besök av Candice och hennes vän Julia i studion för att ta lite beautybilder. Pernilla sminkade, och tanken var väl beauty med en touche av sockervaddsrosa, vilket jag nog får säga att jag lyckades mycket väl med. Klicka på de mindre bilderna för att se i större format.




Foto: Moa P. dvs jag
Modell: Candice J
Mua: Pernilla G

För er som undrar över den märkliga rubriken är det ett textrad tagen ur ett avsnitt ur Simpsons när Bart blir medlem i ett pojkband som sjunger subliminala texter om armén. Kort och gott är det så att raden baklänges blir "Join the navy". Ungefär samma sak skulle väl kunna fara genom de flesta huvuden nu när jag presenterar senaste bilden av mig och Felicia:



Foto: Moa P. dvs jag
Modell: Felicia Fritzl
Klänning: Maverick latex

Sitter och försöker få lite ordning i min annars så kaosartade photoshopkö. Målet är att få allt gammalt som inte blivit tuschat ännu av en eller annan anledning ur vägen innan kalendern blir fullsmockad av nya plåtningar, så jag bara behöver fokusera på de nya bilderna utan att ha annat som skaver på samvetet. Först ut i detta blev att retuschera bilderna på Evilyn som jag knäppt i slutet på sommaren/början på hösten. Gjort klart en bild tidigare från den här sessionen och den är numera flyer för Sin and virtue.




Foto: Moa P dvs jag
Modell: Evilyn
Kläder från Sin and virtue
Assistans: Joel P

..var för min del kanske inte så mycket att hänga i granen. Ett endaste besök blev det och det på den lettiska filmen The Idiot baserad på Fjodor Dostojevskij roman med samma namn. En synnerligen intressant film där man kastads mellan då gamla och rustik till mer nutida och en kulissaktig plastighet, mycket spännande mix må jag säga. Annars vet jag inte riktigt mer vad man skall skriva om filmen, man bör nog ha läst boken innan man ser den så begriper man förhoppningvis mer än vad jag gjorde. Jag smälter den fortfarande i hopp om att komma till insikt så jag kan begripa mig på den lite mer.


En annan film jag hade bokat biljett till men aldrig kom till skott att se då det prioriterades in en fika med en vän som var på tillfälligt besök i stan var Alper. Ingen större förlust att jag missade den nu på filmfestivalen då jag såg att den skall ha premiär på hagabion nu i veckan som kommer. Hurusom helst, denna film valdes då det var samma regissör som gjorde Dogthooth, en av kanske 2011 års mest omtalade filmer. Då jag faktiskt inte hade sett denna (kom mig visst inte iväg och såg den på Hagabion trots att den gick nästan ett halvår där) så tog jag saken i egna händer och kikade på den här hemma i fredags kväll.




Här ovan kan ni se trailern, som sagt en ganska udda film så skall bli intressant att se Alper sen. Det är som en Fritzlhistoria, men utan sexuella övergrepp från föräldrarnas sida och den har likhet med Virgin suicides utan att det ligger en religiös slöja över allas beteenden. Se den och bli förfärad/förförd.

Plåtade Felicia här om dagen, hon hade med sig en body som en kille hade designat som vill skulle knäppa några bilder på. Årets första plåtning, och trots att jag kände mig galet ringrostig gick det som smort.



Foto: Moa P. dvs jag
Modell: Felicia Fritzl
Smink: Åsa H
Kläder: Needaskin

Igår samlades jag, systrarna, pappa och Christina med barn för att i förskott fira farsgubben som fyller år imorgon. Det blev något av ett knytkalas där huvudrätten bestod av klyftpotatis och fransyska och efterrätten var cupcakes, vilket också var mitt bidrag till det hela.



Receptet var mer eller mindre ett standard muffinsrecpet, som jag sen blandade ner hallon, citronskal och vit choklad i. Frostingen består av vit choklad, philadefiaost, smör, karamellfärg och florsocker.

Var på en kollegas quiz i förrgår, detta gång med temat årskrönika. Kunde ju av frågorna utläsa att 2011 kanske inte var det roligaste året rent nyhetsmässigt med jordbävningar, tsunamis och dödsfall. Tråkiga nyheter till trots, så kammade jag, Pär (som inte bör förväxlas med Per två inlägg ner) och syster Hanna första priset. 200 spänn i baren och man var kung för.. en kvart.



Helt orelaterad bild egentligen. Jag och Jonathan (som var i motståndarlaget) på en teamaktivitet för något år sedan. Jag hade nämligen kameran i väskan, och där stannade den resten av kvällen.

I morse när jag skulle utforska kylskåpets innehåll i jakt på frukost fann jag att både äggen och mjölken hade sitt bäst före datum satt till idag, så beslutade mig för att lunchen skulle bygga till stor del på dessa råvaror. Blev en ugnsomelett med svampstuvning på, första gången jag själv tillagat denna rätt som jag annars bara ätit hos mormor vid jul och påsk.

Omeletten:
1 ½ msk mjöl
5 dl mjölk
4 ägg
Salt och vitpeppar

Stuvningen:
Lagom mycket svamp, i mitt fall blev det tre stora champinjoner och ca en näve med torkade trattkantareller
Smör till stekning
En skvätt grädde
Maizenamjöl
Salt och svartpeppar




Sätt ungen på 200 grader.
Vispa ihop mjölet med lite av mjölken, blanda i resten av mjölken och koka upp. Knäck i äggen och vispa ihop den med resten av smeten. Salta och peppra. När det börjar klumpa sig så häll över i en form och ställ in i ugnen i ca 25 min.

Finfördela svampen och smörstek den. Häll i grädden och blanda i lite maizena tills man blir nöjd med konsistensen. Häll på omeletten och ställ in den ett par extra minuter så får det gotta till sig. Man kan med fördel ha persilja eller annat grönt på toppen, men det var bristvara här hemma för stunden. Serverade med en knäckemacka med pepparrotsost på. Bon appetité!

Plåtade Lisa i augusti, och senare under hösten hörde hon av sig igen och ville köra en höst/vintersession och jag var inte sen att haka på. Här ser ni lite av resultatet (kvalitén blev inte helt hundra på uppladdningen):



Foto: Moa P. dvs jag
Modell: Lisa V.

Nyår spenderades i år i Uppsala i goda vänners sällskap. Har ju jobbat de senaste tre nyåren så var på tiden att ta igen det mas missat, vilket gjordes med råge då man blev bjuden på maskeradbal. Efter en veckas klädångest stod det klart vad kvällens outfit skulle se ut, min fantastiska disneyprinsessklänning, svart korsett och en utsökt ansiktsmask. Detta finns det ju då självklart ingen bild på då jag dokumenterade det mesta under helgen utom just mig själv.



Per och Emma



Husbandet



Vattenpipan som skänkte stor glädje denna afton (Mamma och pappa, det är inte knark, det är tobak).

Årets första dag spenderades mest i vågrätt läge i Pers soffa. Framåt eftermiddagen fanns energi nog att beställa hem pizza vilket gav energi nog åt ett parti Alfapet, där jag kammade hem den åtråvärda tredjeplatsen (av tre spelare förvisso).



Dagen därpå tog vi tåget till Stockholm för att gå på Naturhistoriska riksmuseet. Massa fina utställningar, men det kan man läsa mer om i Blomsterflickan.



Och på tal om nya rutiner som omnämns i rubriken till inlägget så inkluderade mitt nyårslöfte att ha lite roligare i år än vad jag tidigare haft. Det har mest blivit jobb, vilket förvisso inte är helt av ondo. Men i Februari går jag på min studieledighet och kommer börja leva mer och mer efter normala tider. Detta borde innebära mer roligheter för min del, vilket kanske också resulterar i fler inlägg här på bloggen. Det har ju varit rejäl torka på den fronten under de senaste månaderna, tråkigt då jag saknat skrivandet mycket så hoppas på att komma igång och köra minst två inlägg i veckan, utan att de för den sakens skulle ska bli innehållslösa och trista.

Julen har känts som ett halvår fram i tiden hur länge som helst, men nu står den plötsligt för dörren. Varje år pratar vi ihop oss i familjen om att skära ner på det här med julklapparna, vi är ju trots allt vuxna hela högen numera. Men varje år är det en individ, mellansyster Ida, som håller julklappshetsen vid liv.

Så i år gäller alltså det alltså att köpa klappar till alla igen, och jag har i skrivande stund en endaste klapp klar. Dels då tiden inte riktigt räckt till, men till största del för att jag inte har någon aning om vad någon önskar sig heller. Här kommer mitt bidrag till den som känner samma förvirring som mig:





Humlor - Alla Sveriges arter av Göran Holmström
Tranströmska insektssamlingen från Runmarö av Fredrik Sjöberg

Raggsockstofflor eller vad man nu skall kalla dem, återfinns på Lindex.

Pyjamasbyxor, gärna flanell eller annat myspys tyg.


Fjärrkontroll som funkar till min tv, det vet förmodligen alla andra än just jag själv var man hittar sånt.

Utöver detta så gillar jag ju det mesta som är sött, gärna hembakat också. Åtminstone när det är en gnutta kärlek i (och minst en dl choklad).

Fick tummen ur ikväll och bakat lite cupcakes igen, nästan ett halvårens sist. Dessvärre är karamellfärgerna försvunna i någon av alla flyttkartonger, så blev blekfisar den här gången som jag försökte maskera med frostigt strössel.



Hade citronzest och saft samt hallon i självaste muffinssmeten, och frostingen bestod till stor del av vit choklad.

Igår kväll spenderade jag kvällen invirad i mitt täcke för att se en film som det säkerligen varit nästan tio år se jag såg sist, nämligen Sofia Coppolas Virgin suicides. En pastellig 70-tals idyll och fem självmordsbenägna unga systrar, betraktat från grannpojkarnas trånande ögon. Kirsten Dunst i en alldeles bedårande roll som pubertala Lux, och Josh Hartnett i en märklig frisyr bäddar ju för succé.



Perfekt om man är den typen som ligger sömnlös om nätterna och grubblar. Nu vill jag mest av allt jaga fatt på boken och se om den lämnar fler ledtrådar. Vad pasade bättre än att avnjuta en Ben & Jerrys strawberry cheesecake till detta?

Jag överlevde min flytt och tänkte bevisa min existens med ett nytt blogginlägg.

Strax innan flytten föddes en idé om att splittra bloggen. Livet långt bort i stan hänvisar jag nämligen alltid till när jag laddar upp några av mina foton runt om på nätet. Borde väl kanske vara på tiden att snart ta tag i det där med att bygga en hemsida för detta ändamål, men då jag ännu inte har någon kol på detta får det ligga på is ett tag till. Istället låter jag den här bloggen leva vidare som den gör idag, men startar en sidoblogg, Blomsterflickan, då den får handla om livet i skogen med luppen i ena handen och floran i den andra. Detta för att de som är intresserade av mina modellfoton, cupcakesbilder med mera inte skall behöva se close up bilder på mossor och gråsuggor, samt att de som finner ett stort intresse av ugglor, lava och tång inte skall tråkas ut av vad jag åt till lunch eller hur min nya vinterkappa ser ut.

Kika gärna in på nya bloggen och läs ett inlägg eller två. Designen är inte helt klar ännu. Slänger upp ett nytt inlägg här i gammal hederligt Livet långt bort i stan-anda så fort lägenheten är något mindre kaosartad!